BB-tiden och fram till idag

Ja, han föddes och sen när dagpersonalen kom var det samma barnmorska som tog emot oss på kvällen. Hon hjälpte mej så att jag fick duscha, jag låg lite lågt i blodtryck så det snurrade till sig rätt bra där i duschrummet men jösses så underbart att få blaska av sig allt klet och slet. Ljuvligt! Hon räckte fram en stor blöja och ett par sexiga nätbrallor som nådde opp till tuttar och ner till knän. Hot mama! 
Vid 9-snåret kommer vi till BB och Frank tog med sig sonen på en sightseeing på avdelningen. Vi fick ett dubbelrum för oss själva och tog orden känn er som som hemma på fullaste allvar. 

Den första läkarundersökningen gjordes efter någon halvtimme och han gick igenom med stort godkänt.

  Påven himself.

Dagen bestod inte av så mycket mer än mat för alla tre och att stirra sig blind på lille parveln. Man kan nog aldrig bli mätt på det. Under dagen förundrades vi över hur i hela hundan en sån liten människa kan bajsa så mycket. Men vi nästan slogs om att byta blöja så det kvittade liksom. På kvällen kom barnmorskan som förlöste mej och jobbade nattpass på BB, hon berömde mej ordentligt ännu en gång och sa att krystningskedet vore som om jag inte hade gjort annat. Å så var du så rädd för det innan M, skrattade hon.
Natten gick bra, Lille T låg halva natten i sin plastkoja och halva natten bredvid mej. Denna lilla älskade filur. Han charmar brallorna av oss totalt. Dessa minspel och grimaser - jag dör en smula!
På söndagmorgonen åkte F hem en sväng och kom tillbaka med godis och blommor till frugan :)

Vi lallade dagen igenom och befann oss som i en dimma. Vad som sker i resten av världen betyder ingenting. Mitt på dagen åkte F och hämtade storasyskonen så de skulle få se sin lillebror. De hade varit totalt upp och ner sedan han meddelat mamman att bebisen hade kommit. De praktiskt taget studsade in på sjukhuset. F hade varit och köpt dem varsitt gosedjur som var som en present från bebisen och när de kom tillbaka till mamman igen ville de att F skulle ta med sig djuren till bebisen så att han kunde mysa med dem. Det var djur med hål i rumpan för att han handen i och de kom på att han kan ju ligga med benen i varsitt djur så han inte fryser. Ha dem som strumpbyxor. Sötnötar.

På kvällskanten kunde inte barnmorskorna enas om han börjat bli gul eller inte och efter ett test i pannan visade värdet precis ovanför vad som är godkänt. Det var bestämt tidigare att F skulle sova hemma den natten och när jag fick reda på att lillkillen skulle sova under lampan i ett rum bredvid expeditionen och vi hade lagt honom där i och sagt godnatt grät jag krokodiltårar och kände mej som den ensammaste mänska i världen. Ett tu tre så kom F inkörandes med honom till mitt rum och så fick han sola där istället. Fjantmorsa.. ha ha.

Måndagmorgon skulle det tas ett nytt prov men eftersom han hade bökat natten igenom och fipplat bort den lille lappen som de satt i pannan gick det inte att ta provet där utan det skulle bli blodprov istället. Jag ammade honom i sängen när personalen kom in och skulle börja terrorisera honom. Å herrejävlar vad han hittade sina lungor. Rödare i fejjan kan man nog inte bli. De tog även PKU-provet samtidigt när de ändå var igång. Ingen glad bebis.
Telefonen ringde och vi hade ett blombud som kom levererat till oss på BB, från morfar med familj. Jättefint!

Blodvärdet visade kanonbra, det hade sjunkigt jättemycket och vi var riktigt förväntansfulla på att åka hem men läkaren var lite skeptisk till det eftersom det kan öka igen. Ett nytt test togs vid 15 och när det fortfarande var kanon så packade vi ihop hela vårt medhavda bohag och for hem fortare än kvickt.
Overallen fylldes upp till hälften, lille plutt.

F presenterade stan för T på hemvägen: Här T, här tvättar vi bilen. Och där borta ligger Biltema, dit åker vi när morsan är tjurig. Längre bort på den vägen ligger skolan, dit kan man åka och spana in brudar, men man får inte vara för sliskig utan göra det på ett snyggt sätt, såhär..

Å så skönt det var att komma hem. Egna soffan, egna sängen..! Första natten sov han i sin vagga. Min fina vagga som min farfar har gjort till mej. Andra natten var den inte alls uppskattad. Eller ingenting var i stort sett uppskattat. Uteslutningsmetoden tog slut och jag satt med honom i famnen medan han förvandlades till en kokt kräfta. Tillslut somnade han av matthet.
Amningen fungerar okej, tuttarna spänner som bara den och japp, jag skulle kunna utfodra halva BB på dem tror jag. Att de skulle bli större det visste jag men så jävvla bigga var jag inte förberedd på. När jag tar av bh:n för att duscha så är det som att tappa två medicinbollar. Ååå ajajajaj buff.. 
Igår tog vi premiärturen med barnvagnen och barnen körde sin lillebror så stolt. Här fick jag mitt andra hormontjut - jag vill köra min son!! För guds skull ge henne vagnen, pep F.
Ja, tur man kan skratta åt det minuterna senare..

Inatt strejkade han vaggan igen, han skulle minsann inte ligga där i. I en timme vaggade jag både sängen och honom, stoppade i nappen en si så där sjuttioelva gånger och försökte övertala honom till att jo vaggan är skön. Jag sjöng till och med lite, ja fina var väl att ta i, visor för honom men han tittade på mej som om jag var dum i huvudet. Just det där partiet upp stiiger soolen.. var kanske inte det vackraste jag har åstakommit men jag la ner manke och själ. Tur F somnat nere i soffan till filmen och slapp höra min vackra stämma.

Han vann tillslut. I med lite mer bukfyllnad vid 01 och sedan sov han som en stock bredvid mej. Jag vaknade vid 05 av att Dolly Parton knackade mej på axeln och undrade vart hennes pattar hade tagit vägen och jag försökte få honom att vakna för att ta sig en slurk men han ville hellre umgås med John Blund. Jag somnade om och han väckte mej vid 06. Vilken bra natt - dem tycker jag att vi satsar på!

Sedan F och kidsen åkt till jobb/skola och dagis ( F kör halvdagar sedan igår ) har vi inte gjort ett jota. Jag har inte ens ätit frukost kom jag på nu, bara morgondrinken. T ligger och softar i sitt babynest som han verkligen har godkänt. Bra initiativ morsan.

Hej hej mammaledighet!